Österbottens mödra- och skyddshem har varit fullt samtidigt som våld i nära relationer ökar.
För Kia Raudasoja tog det flera år att lämna en våldsam relation.
– Varje kväll när jag gick och lade mig funderade jag på om jag skulle vakna följande morgon, säger Raudasoja.
Våldet förekom dagligen och tog sig många former: psykiskt, fysiskt och sexuellt. Till sist blev det så brutalt att hon var rädd att mista livet.
Barnens mående fick henne att söka hjälp
Det som till sist fick Kia Raudasoja att söka hjälp via Österbottens mödra- och skyddshem var det faktum att också barnen visade tydliga tecken på att må dåligt.
Barnen blev inte slagna, men påverkades av våldet och otryggheten hemma.
– Jag packade barnens ryggsäckar och mjukisdjur och ringde mamma och bad henne hämta oss utan att fråga så mycket mer. Mamma kom och så tog vi oss till skyddshemmet. Det var egentligen först då som min egen familj fick veta vad som hade försiggått hemma.
Våldet ökar – skyddshemmet är fullt
Statistiken är dyster när det gäller våld i nära relationer. Trenden är ökande.
Enligt Statistikcentralen registrerades 15 500 offer för våld i nära relationer år 2025, en ökning med 20 procent jämfört med 2024. Fram till juli i år har 14 kvinnor dödats av sina partners i Finland.
Enligt Mikaela Söderblom från Brottsofferjouren rör det sig om ett nationellt nödläge.
Enligt THL (Institutet för hälsa och välfärd) dödas i genomsnitt 15 till 20 kvinnor årligen av en närstående.
Också vid Österbottens mödra- och skyddshem har man märkt av en ökning.
I fjol var beläggningsgraden 70 procent. I år har den konstant varit 100 procent eller något högre, berättar verksamhetschefen Britt-Marie Nylund.
Orsakerna till ökningen är många, tror hon.
– Läget i världen, det ekonomiska läget i Finland och allmän osäkerhet. Men vi tror och hoppas också att informationen om vår service har gått fram. Folk är medvetna om det här stället.
Österbottens mödra- och skyddshem arbetar aktivt med att sprida information om våld i nära relationer till yrkesgrupper som möter människor i vardagen, så att de vågar ta upp frågan.
Hjälp finns också när skyddshemmet är fullt
Trots att det ofta är fullt på Österbottens mödra- och skyddshem säger man aldrig nej till någon i behov av hjälp. Det finns alltid något skyddshem i landet som kan ta emot.
Det är kanske inte alltid optimalt för offret, men skydd får man.
– Hit kan också äldre och vuxna med barn komma. Minderåriga utan vårdnadshavare kan däremot inte komma hit. Både män och kvinnor kan få hjälp. Det spelar ingen roll vilket språk du talar, vilket land du kommer från eller vilken status du har. Du kan komma hit när som helst på dygnet, säger Britt-Marie Nylund.
Vid Österbottens mödra- och skyddshem stannar en klient i genomsnitt 17 dygn, men den tid som en klient tillbringar på hemmet varierar från några dagar till flera månader.
Målsättningen är ett tryggt och våldsfritt liv efter skyddshemsvistelsen.
– Vi strävar efter att klienten ska få ett tryggt liv och inte återvända till våldet. Våldsarbetet är mycket långsiktigt och tidskrävande, ingenting händer på en dag.
Österbottens mödra- och skyddshem samarbetar med Österbottens välfärdsområde och andra parter för att kunna hjälpa offren vidare.
– Det kan handla om ett nytt hem, kanske på en annan ort, en heltäckande hjälp.
Stöd behövs också efter tiden på skyddshemmet
Efter skyddshemstiden kan klienterna få fortsatta samtal och praktiskt stöd i öppenvården, alltså stöd utan att bo på skyddshemmet.
Där kan både den våldsutsatta och våldsutövaren var för sig få hjälp med att leva ett våldsfritt liv.
Enligt Britt-Marie Nylund har tröskeln blivit lägre också för den som utövar våld att söka hjälp för sitt beteende.
– Klart att klienten måste vara motiverad att söka hjälp, och ingen kan tvingas hit. Vi ser en tendens att tröskeln har sänkts. För oss är det väldigt viktigt att vi arbetar med hela familjen för att få stopp på våldet.
Minskade bidrag kan drabba det förebyggande arbetet
Skyddshemsverksamheten i Finland finansieras av THL, Institutet för hälsa och välfärd.
Öppenvården finansieras däremot helt med statliga bridrag från STEA. Det statliga stödet till social- och hälsoorganisationer väntas minska nästa år med cirka en tredjedel jämfört med 2026.
Det bekymrar.
Pressen på öppenvården är redan nu stor och det finns snarare ett behov av mer personal än mindre.
Milla Stenman arbetar inom öppenvården med både våldsutsatta och personer som utövar våld. Hon säger att behovet av hjälp är stort.
– Vi har ganska fulla klientlistor och nya kontaktförfrågningar kommer hela tiden. Så behovet är stort.
För våldsutövarens del handlar öppenvården om att hitta sätt att bryta sina beteendemönster och förändra dem.
Med offret går man igenom vad som hänt, tar hänsyn till eventuella barn och gör upp en trygghetsplan. Det viktigaste enligt Milla Stenman är att offret blir hört.
Att en del av de statliga stödpengarna försvinner nästa år får konsekvenser för öppenvården.
Det blir längre köer till öppenvården. Och det kan också betyda att förebyggande arbete som skolbesök och utbildning av yrkesgrupper försvinner, tror Stenman.
– Vi har till exempel besökt skolor och träffat barn och unga och talat om egna och andras gränser. Om var man kan söka hjälp om det finns våld hemma eller våld i ett parförhållande.
Kia Raudasoja byggde upp en trygg vardag igen
För Kia Raudasoja blev tiden på skyddshemmet den vändning hon behövde.
Hon fick hjälp att skaffa en egen bostad och ansöka om besöksförbud, och småningom bygga upp sitt liv igen.
– För det första fick jag lite andrum, jag visste att jag var trygg. Jag fick diskutera och det var verkligt viktigt för jag hade varit tyst om allt under så lång tid. Huvudsaken var att jag inte längre behövde vara rädd.
Det har ändå tagit många år för Raudasoja att komma till den punkt där hon inte längre är rädd. Via öppenvården fick både hon och barnen hjälp att bearbeta allt de gått igenom.
– Vi kom snabbt till öppenvården och det var där en ny stig öppnades för oss. Det har tagit oss många år att bygga upp känslan av trygghet igen.
Hur ser ditt liv ut i dag?
– Vi har ett bra liv, ett liv jag aldrig kunde tänka mig då det var som värst. Vi har gjort ett stort arbete med barnen för att komma dit vi är i dag. Vi har en trygg vardag. Vi är inte rädda mer. Det är någonting jag vill föra fram, att även om det finns hemska saker i ditt förflutna så har du ännu en möjlighet att få ett bra liv. Jag trodde inte heller det i början.