En strid ström lastbilar kör in på behandlingsanläggningen för bioavfall på Ekoindustriella centret i Kärringmossen i Esbo. Gliddörrarna öppnas och bilarna tippar av sin last som kommer från hushållen i Helsingfors, Esbo, Grankulla, Vanda och Kyrkslätt.
Lukten påminner om en blandning av kompost och bajamaja. Det finns fruktskal, halvruttna potatisar, rester av snabbmat och allt tänkbart.
Tyvärr finns det också saker som inte hör hemma i bioavfallet bland soporna. Platspåsar, plastförpackningar och konservburkar sticker fram i högen.
– Tyvärr ser vi ett par platspåsar här bland avfallet. Det är det vi skulle vilja undvika, säger utvecklingsingenjören Linda Röman vid Samkommunen Helsingforsregionens miljötjänster, HRM.
HRM har ingen exakt statistik över hur mycket plast, metall och annat som hamnar i bioavfallet. Det felsorterade avfallet måste plockas bort, vilket betyder extra arbete.
Mycket bioavfall hamnar ännu i blandavfallet
HRM behandlar 1,2 miljoner finländares avfall. På centret i Kärringmossen betyder det 50 000 ton bioavfall per år.
Med nästan fyra decenniers erfarenhet av avfallshantering i Kärringmossen kan HRM (och föregångaren YTV) säga att finländarna har blivit bättre på att sortera sitt avfall, men det finns ännu brister.
Förutom att plast och metall hamnar bland bioavfallet, låter många helt bli att sortera bioavfallet.
Grovt taget en tredjedel av blandavfallet är fortfarande bioavfall.
Mer än 70 procent av det som hamnar i restavfallet skulle ha kunnat sorteras ut och materialåtervinnas av hushållen.
Blandavfallet står just nu ute på gården i Esbo då det är underhållsstopp i Vanda energis förbränningsverk. Balarna transporteras till Långmosseberget.
Måsarna, kajorna och kråkorna flockas runt avfallet, vilket tydligt visar att det innehåller mat.
I stället för att hamna här skulle bioavfallet kunna omvandlas till biogas och gödsel, vilket är klart bättre för miljön.
Den som sorterar deltar i arbetet för att bekämpa klimatförändringen och bidrar dessutom till Finlands försörjningsberedskap.
– Vi skulle jätte gärna ta bioavfallet till vår andra facilitet och göra slutprodukter av det där, säger Linda Röman.
Kaffesumpen är fuktig och drar till sig flugor
På Ekoindustriella centret i Kärringmossen spelar årstiden och vädret ingen större roll. Jobbet är i stort sett det samma året om.
För kommuninvånaren är sommaren däremot mer utmanande än andra årstider, speciellt om det är varmt väder.
Bioavfallet börjar lätt lukta och lockar till sig flugor, ägg och larver.
Fukten, eller snarare avsaknaden av fukt, är avgörande under sommarmånaderna. Bioavfallet börjar lätt lukta om det är för fuktigt och kompakt och luften inte rör på sig i avfallskärlet.
Kaffedrickarna gör klokt i att tänka sig för. Det finns mycket fukt och värme kvar i den använda kaffesumpen.
– Det är bra att låta sumpen torka lite innan man sätter den i bion. Det är sådana här småsaker som man kan göra för att försöka få bioavfallet så torrt som möjligt, säger Röman.
Papperspåsar är bäst för bioavfallet
HRM ser helst att man sätter bioavfallet i papperspåsar, trots att det är okej också med komposterbara, biologiskt nedbrytbara platspåsar.
Påsen ska slutas noggrant innan den slängs i fastighetens insamlingskärl.
– Papperspåsarna är bäst eftersom de snabbt går sönder i vår process. Men det viktigaste är att vi får hit bioavfallet.
På bottnen av påsen kan man lägga toalett- eller hushållspappersrullar, bitar av tidningspapper eller använt hushållspapper så att fukten sugs upp.
Det lönar sig att ha ett avfallsfat med hål som lämnas utan lock.
Det får gärna rengöras efter varje tömning. Eventuella insektägg får man kål på med varmt vatten.
På sommaren behövs mer aktivitet än vanlig. Djurbaserat bioavfall, som kött- och fiskrister, lönar sig att föra till fastighetens insamlingspunkt samma dag som det hamnar i det egna avfallskärlet.