Jordbrukaren Teresa Lindroos i Eskilom i Liljendal kan pusta ut, åtminstone tills vidare.
Trots att den fruktade coloradobaggen har påträffats på relativt nära håll har de inte synats till i hennes en hektar stora potatisland.
– Vi har aldrig haft coloradobaggar här, varken på min tid eller tidigare, under farfars tid.
Livsmedelsverket rapporterade i slutet av juli att coloradoskalbaggar har påträffats på sex olika platser i Finland den här sommaren. De är utspridda över ett stort område i östra och sydöstra Finland och det är mycket möjligt att det finns mer av dem.
Coloradobaggen kan orsaka stora skador på potatisodlingar. Östnyland hör till riskområdet då de närmaste coloradobaggsfynden har gjorts i Kouvola och Lahtis.
Livsmedelsverket och Livskraftscentralerna har skärpt sina granskningar av potatisodlingar i området, också Lindroos gård har fått en påhälsning.
– Det var fem människor som kom och gick igenom hela hektaren. De sa att de skulle ringa om det är något, men de ringde aldrig, så det var väl klart med det.
”Ingen idé att stressa på förhand”
Teresa Lindroos följer förstås också själv läget och kontrollerar sina potatisplantor extra noggrant.
Särskilt oroad är hon ändå inte.
– Man kan inte riktigt göra något åt saken, bara försöka vara observant. Men man behöver kanske inte ta så mycket stress på förhand.
Om coloradobaggar upptäcks vet Lindroos ändå vad som gäller: Man får inte själv börja göra något, utan ska omedelbart meddela Livsmedelsverket som sedan ger order om vilka åtgärder som ska vidtas.
Strålande sommar för odlingarna
Men det är inte coloradobaggen som dominerar tankarna på gården i Eskilom just nu. I stället kan Teresa Lindroos glädjas åt en ovanligt bra odlingssäsong.
– Det var helt superbra förhållande under vårbruket. Vi fick i gång allt ganska tidigt, allt spannmål var i jorden redan till valborg. Och det ser fortfarande riktigt bra ut, säger hon.
Vädret har varit närapå idealiskt. Det blev ingen längre torka på försommaren, som vissa år, och det har kommit lagom med regn, varken för mycket eller för lite.
Visserligen kom ett kraftigt åskregn för ett par veckor sedan som fick potatisbladen att bli bruna av mullen som stänkte upp, men plantorna verkar ha återhämtat sig bra.
– Nu ser de ut att klara sig och jorden är fortfarande mör, så jag tror nog att det blir helt okej, säger Lindroos.
Testar nya grödor
Förutom en hektar potatis odlar familjen Lindroos havre, vete och ärtor. I år testar de också sockerbetor för andra året i rad, trots att fjolårets försök inte blev helt lyckat.
– Vi tänkte att man måste prova tre gånger innan man ger upp, förklarar Teresa Lindroos.
Det ser också ut att gå bättre med betorna i år, men det är ännu för tidigt att säga.
Problem kan uppstå vid skörden, delvis på grund av bristande erfarenhet och maskiner som man hittills har övat sig på att använda bara en säsong.
Familjens hjälp avgörande
Arbetet på släktgården sköter Teresa Lindroos tillsammans med maken Tommy Lindroos, och också döttrarna Jenna, 16 år, och Jemina, 13 år, hjälper till.
Det finns också hjälp att få från äldre generationer vid behov.
Och flickorna är duktiga, säger Lindroos, och oftast helt med på noterna, de hjälper gärna till. Och om deras motivation skulle svikta så har Lindroos sina metoder.
– Man kan ju alltid lite hota med någonting!
Hon berättar om gången då döttrarna tvekade inför att plocka ogräs i löklandet och hon kom på en effektiv lösning.
– Jag sa att man kanske inte behöver Spotify Premium om man inte hjälper till. Då kom de nog och rensade hela landet.