Jag fyllde 40 i år och då hör det väl till att börja blicka bakåt.
Mitt flöde i sociala medier fylls också av inlägg av betydligt yngre som romantiserar eran innan den polerade ytan, då vi stapplade ut från krogen med mascara under ögonen och den digitala kameran fylld med bilder av solbrända ansikten som plutade läpparna mot den bländande blixten.
Tiden förgyller alla minnen heter det, men visst var det roligt.
Vi präglades av en sund verklighetsfrånvaro som tiden innan smarttelefoner tillät. Så varför inte passa på och resa tillbaka en stund?
I början av 2000-talet inleddes en festkväll typiskt med sprit och blandis i en ny partytopp medan spellistan på datorn spelade Ushers Yeah!, Outkasts Hey Ya! eller Linda Bengtzings Jag ljuger så bra.
– Det gick vilt till, det fanns inga gränser och vi hade jätteroligt, summerar Lotta Sundberg sina kvällar i Hangö och Ekenäs efter millennieskiftet.
En helkväll för tjugo euro
En sval junikväll träffar jag Lotta Sundberg, Nata Söderström och Ninni Jahnsson i Östra hamnen i Hangö.
Det dröjer inte länge förrän skrattsalvorna konkurrerar ut måsarnas skrik och minnen från stimmiga sommarkvällar bubblar ur trion.
– Det första vi gjorde när vi kom in på Ettan var att vi tog tio shots, och så var vi på dansgolvet natten lång, minns Sundberg.
Ettan, eller Number One, var en populär krog i Norra hamnen i Ekenäs som fungerade fram till år 2017 då byggnaden revs.
– Aftersail på HSF är det första jag kommer att tänka på, konstaterar Nata Söderström vars barndomshem låg intill magasinen i Östra hamnen.
Hon minns också att den tidens krogkvällar var snällare mot plånboken.
– Jag klarade mig med tjugo euro, det räckte för både inträde och resten av kvällen, utan problem.
Jag beställde alltid en bricka med 12 salmare, tror den kostade 20 euro
– En shot kostade en euro och drinkarna var inte heller dyra, fyller Sundberg i.
Söderström konstaterar att målet för kvällen var att bli berusad.
– Starksprit och blandis, det var det vi satt och drack vi på förfesten, minns hon.
Lotta Sundberg avslöjar att de ofta smugglade in egen sprit till baren för att spetsa drinkarna.
Utmaningen med att festa på en liten ort var att det inte gick att vara anonym.
– Det gick inte att använda falskt identitetsbevis, säger Ninni Jahnsson med ett skratt.
– Men det försökte jag nog, och blev utslängd, erkänner Sundberg roat.
Inför varje festkväll skulle man gå och köpa en ny partytopp, helst en med halterneck eller en kroppsstrumpa, en tubtopp som man hade som klänning. Så gick man och drog upp den för att den inte skulle vara för urringad, och ner den för att den inte skulle vara för kort.
– De tjejerna minns jag. När de hade fått i sig tillräckligt så syntes det ofta lite för mycket både upptill och nertill, säger Jahnsson med ett skratt.
”Take me home, country road”, det var nog inte Ettan om inte den spelades under kvällen
HSF:s After sail, Origo, Stone, Seili som senare blev Tivoli minns gänget från sina festdagar i Hangö.
I Ekenäs var det Number One, eller Ettan, Jump och Santa Fé som tjänade festsugna på den tiden.
Lotta Snabb, som numera driver baren Källaren i Ekenäs, var en av delägarna av Number One. Hon minns att nattlivet i Ekenäs var helt annat på den tiden än i dag.
– Det som främst skiljer från hur det är i dag är mängden människor. Det var synd att den långa kvällspermissionen på Dragsvik försvann. På den tiden var alla beväringar ute på onsdagar och vi ordnade en massa program för dem, berättar hon.
Frihet utan sociala medier
Trion Sundberg, Söderström och Jahnsson har lämnat de vildaste festdagarna bakom sig men de minns ungdomens dagar med värme.
– Jag upplever att det var säkrare. Vi lämnade drinkar och väskor på bordet och gick och dansade utan att fundera över det, säger Nata Söderström.
Sundberg konstaterar att det i allmänhet blivit striktare.
– Ingen sa något när vi stod uppe på bardisken och dansade, nu får man inte göra något längre.
De tror också att sociala medier gör att många inte vågar släppa loss så som tidigare.
– Om jag festade som jag festade för tjugo år sedan, så skulle jag ständigt fundera på om någon filmar mig och lägger ut det, utan att jag ens vet om det, säger Söderström.
De konstaterar alla att det var skönt att kunna släppa loss under en tid som ens eskapader inte dokumenterades, och minns en förfriskad man som drog av sig kläderna utanför Tivoli och hoppade i havet.
Lotta Snabb minns också tiden innan alla hade en kamera i bakfickan.
– Någon kunde ringa och fråga om Pekka var på krogen, och då gick vi och frågade Pekka om han var på plats eller inte. Du kunde vara anonym om du så ville, säger hon.
En del saker har ändå blivit bättre. De understöder alla rökförbudet på krogar som trädde i kraft år 2007. Innan det bjöds alla bargäster på en rejäl dos passiv rökning under kvällen.
– Det var så äckligt. Jag gick alltid i duschen när jag kom hem för annars luktade kuddvaret och allt tobak. På morgonen blev näsduken helt svart när man snöt sig, minns Lotta Sundberg.
En del av det som hörde till repertoaren på den tiden hoppas de har upphört.
– Då kunde det till exempel hända att jag plötsligt låg på bardisken och folk drack bellyshots från min mage, det tror jag inte händer i dag, säger Söderström.
Det var betydligt skönare att festa då än nu när allt genast läggs ut på nätet
Det var inte bara i Ekenäs och Hangö som generation Y festade loss. I Karis fanns After eight, mera känd som Affes, dit folk flockades för att dansa natten lång.
Nattklubbsägaren Ted Granström var dj på Affes under klubbens glanstid.
– Jag spelade Grease megamix så att öronen blödde, minns han roat.
Testa hur väl du kommer ihåg 2000-talets nattliv:
Hörde du till dem som gick ut och festade i början av 2000-talet? Dela gärna med dig av dina minnen i kommentarerna!