I Sverige dödades en kvinnlig ambulanssjukvårdare under en utryckning i september. Fallet har väckt mycket diskussion inom branschen också i Finland.
På Yrkeshögskolan Arcada diskuteras risken för hot och våld i de flesta kurser under förstavårdarutbildningen.
21-åriga Esbobon Tinka Kyrönseppä blev ändå överraskad över att en ambulansvårdare kan dödas i jobbet.
– Det slog mig att det faktiskt kan hända. Vi pratar mycket om säkerhet och jag har alltid känt mig trygg, men det här fick mig verkligen att tänka efter, säger hon.
Tinka Kyrönseppä studerar för tredje året och har redan varit ute på praktik i arbetslivet flera gånger.
För henne har det alltid varit självklart att hon vill bli förstavårdare.
Hon har fått följa både sin mamma, som jobbar som akutläkare, och sin bonusmamma, som arbetar som förstavårdare.
– Vi har alltid pratat om förstavård hemma vid matbordet. När jag har hört om en släkting eller bekant som blivit sjuk har jag tänkt att det skulle vara meningsfullt att en dag få vårda och hjälpa dem, säger hon.
Tinka Kyrönseppä ser fram emot att få jobba med sitt drömyrke:
Dödshot är vardag i jobbet som förstavårdare
Niko Loimijoki, som är utbildningsansvarig för förstavårdarutbildningen vid Arcada, beskriver ambulansmordet i Sverige som en tragisk händelse som inte borde få hända.
Men han är ändå inte överraskad av nyheten. Det finns så mycket som förr eller senare kan leda till det värsta, menar han.
– Absolut kunde det hända också i Finland, säger Loimijoki.
De erfarna förstavårdarna Mikaela Kauppala och Daniel Lundqvist vid Västra Nylands räddningsverk håller med om att det bara är en tidsfråga innan något liknande som det svenska ambulansmordet kunde hända i Finland.
Ambulanspersonal möter ofta personer som beter sig hotfullt och våldsamt. Kauppala var med om en hotfull situation så sent som under sitt senaste arbetsskift. När vi träffar henne har hon precis avslutat ett 24-timmars arbetspass i Karis.
Under sina 15 år som förstavårdare har Kauppala blivit hotad med både skjutvapen och yxa. Folk har kommit nära inpå och skrikit. Hon har också blivit sexuellt trakasserad.
– Jag har inte blivit slagen eller fysiskt utsatt. Jag har alltid lyckats komma bort från de hotfulla situationerna.
Att något allvarligt kan hända finns ändå alltid i bakhuvudet.
– Jag ser mig omkring och håller koll på läget vart vi än åker. Om det plötsligt händer något farligt, vet jag hur jag kommer bort från situationen, säger Kauppala.
Förstavårdaren Daniel Lundqvist, som främst jobbar i Ekenäs, har också varit med om dödshot och utsatts för grova verbala hot under sina över tio år som förstavårdare.
Både han och Mikaela Kauppala upplever att hoten och våldet mot förstavårdare har ökat.
Många våldsamma situationer anmäls inte
Det finns ingen heltäckande statistik över hot och våld inom räddningsväsendet i Finland. Myndigheterna ser ändå att de hotfulla och våldsamma situationerna som personalen upplever ökar med cirka 15–25 procent varje år.
Antalet anmälda fall av hot eller våld mot räddningspersonal ifjol:
Det vanligaste våldet inom akutvården ifjol var språkligt och psykiskt våld, enligt en utredning från räddningsväsendet. Fall som orsakat allvarlig fysisk smärta eller allvarlig skada har ökat jämfört med tidigare år.
Typ av våld och hot som räddningspersonal har mött:
De flesta hot- och våldssituationer som räddningspersonalen har anmält sker i privata bostäder.
Platser där räddningspersonal har mött hot och våld:
För att kunna tackla de ökade hoten satsar räddningsverken på förebyggande arbete.
– Det centrala är att utbilda personalen för hot och farliga situationer, säger Seppo Uusinarkaus, räddningschef vid Västra Nylands räddningsverk.
Enligt förstavårdarna Mikaela Kauppala och Daniel Lundqvist går man igenom hotfulla och våldsamma situationer efteråt och försöker fundera hur de kunde undvikas eller om man borde ha gjort något annorlunda.
Men alla händelser anmäls inte. Ofta hinner man inte, för verkligheten gör sig påmind. Det kommer en ny utryckning och efter arbetspasset är det mer lockande att sova än att sitta vid datorn och fylla i en anmälan som sällan leder till någon konkret förändring ute på fältet.
Straffen för blåljussabotage ska skärpas
Regeringen vill skärpa straffen för så kallat blåljussabotage, alltså att försvåra eller störa polisens, räddningstjänstens och ambulansens arbete.
Våld mot förstavårdare skulle ge högst fyra års fängelse. I dag betraktas våld mot förstavårdare som misshandel och leder vanligtvis till böter.
Regeringens planer att stärka blåljuspersonalens rättsskydd väntas bli verklighet i början av nästa år.
Förstavårdarna Mikaela Kauppala och Daniel Lundqvist välkomnar lagen och ser den som ett steg i rätt riktning. Även om en lag i sig inte kan förhindra hot och våld mot ambulanspersonal.
– Det är ett sätt för samhället att visa att det inte är okej att bete sig på det sättet, säger Kauppala.
Många av de hotfulla situationerna beror på alkohol och droger. Samtidigt verkar respekten för sjukvårdare och räddningspersonal minska, enligt förstavårdarna.
Daniel Lundqvist betonar att en ambulans alltid skickas till en plats för att hjälpa.
– Vi åker bara ut om någon vill att vi gör det och behöver oss.
Våldet skrämmer ändå inte Tinka Kyrönseppä: ”Det kommer att gå bra”
På Arcada har man inte märkt att ökat hot och våld skulle ha påverkat antalet som söker in till förstavårdarutbildningen.
Tinka Kyrönseppä ser fram emot att komma ut i arbetslivet och hon hoppas få jobba vid Västra Nylands räddningsverk.
– Jag gillar de röda kläderna som personalen använder där. Jobbet kommer att bli en stor förändring, men jag känner mig trygg med att det kommer att gå bra.
Hot och våld är trots allt bara en liten del av förstavårdaryrket.
Det som får Mikaela Kauppala att orka fortsätta är viljan att hjälpa människor och att finnas till för andra.
– Jag har ännu inte hittat något annat jag hellre skulle vilja göra, säger förstavårdaren Daniel Lundqvist.