När Estland går till lokalval 19 oktober stängs dörren till vallokalen för 80 000 invånare för första gången sedan självständigheten. Det handlar om landets största minoritet, ryska medborgare.
Beslutet att dra in rösträtten motiveras med säkerhetsläget och Rysslands krig i Ukraina.
Regeringen säger sig skydda landets självständighet och demokrati.
Kritikerna anser att det snarare handlar om populistisk symbolpolitik.
För de berörda är det ett hårt slag.
– Att jag har ryskt medborgarskap betyder inte att jag skulle rösta på Rysslands president Vladimir Putin. Jag är född här och vill också rösta här. Nu får jag inte rösta i något val. Men de ger ju inte oss ett estniskt pass, så vi förblir ryska medborgare, säger ryskspråkiga Jelena.
Hon och hennes man Sergej är båda födda och uppvuxna i Estland när landet ännu var en del av Sovjetunionen. Därför har de i dag ryskt pass. De har gått i ryskspråkig skola och talar ingen estniska.
Jelena och Sergej medverkar med bara förnamn då frågan om språk och nationalitet fortfarande är känslig för många i Estland.
Bättre relationer, gamla spänningar
Jelena bor i en av de stadsdelar som fortfarande hör till samhällets utkant.
Att varken hon eller hennes man Sergej talar estniska är knepigt eftersom deras barn går i femman och plötsligt fick estniska som skolspråk i fjol. Det är ett sätt att integrera barnen i samhället på ett sätt som aldrig erbjöds deras föräldrar.
– Från första till tredje klass var undervisningen på ryska, det gick lätt. Men nu är all undervisning plötsligt på estniska. Han bara sitter där, han förstår inte.
Läs mer om den estniska skolreformen som infördes förra året:
Attityderna mot ryskspråkiga har förbättrats avsevärt sedan millennieskiftet. Då var det fortfarande vanligt att ester ropade glåpord åt ryskspråkiga på gatan.
I dag växer många barn upp i tvåspråkiga familjer och ungdomars attityder till den andra språkgruppen är mer positiva. På arbetsplatserna är relationerna oftast vänskapliga, men socialt umgås språkgrupperna oftast inom egna kretsar.
– Om man bortser från politiken tycker jag relationerna mellan ester och ryssar har blivit bättre. Det finns fortfarande vissa spänningar, men ändå tycker jag att det är bättre nu, säger Jelena.
Jelena och Sergej klarar sig riktigt bra. Jelena jobbar som städare på en estniskspråkig skola.
– Både min man och jag har jobb. På våra arbetsplatser pratar alla med oss, även de estniska kollegorna. Vi försöker förstå varandra, ibland på ryska, ibland på estniska och vi klarar oss bra tillsammans. Det finns respekt och vänlighet.
Förlorad rösträtt
Det var i våras Estland tog bort rösträtten för tredje länders medborgare i kommunalvalet i oktober – inklusive landets ungefär 80 000 ryska medborgare.
Estlands regerings beslut att ta bort rösträtten kom alltså över 30 år efter att ryska medborgare fick den i samband med Estlands självständighet 1991.
Många i Estland upplever att personer med ryskt eller belarusiskt pass kan utgöra en risk, särskilt i områden nära gränsen där den ryskspråkiga andelen är stor.
Jelena har enligt estnisk lag rätt att ansöka om estniskt medborgarskap. Hon har redan permanent uppehållstillstånd, vilket gör att processen inte är svår. Men Jelena säger själv att hon inte skulle klara språkprovet, som är ett krav.
Dessutom godkänner Estland inte dubbla medborgarskap, vilket betyder att hon måste avsäga sig sitt ryska medborgarskap. Ryssland har de senaste åren gjort den processen svår eftersom det kräver att du reser till Ryssland för att göra det.
Många ryskspråkiga har reagerat starkt på att ha förlorat rösträtten i lokalvalet, säger statsvetaren Tõnis Saarts.
– De känner sig i viss mån kränkta och besvikna, men reaktionen har inte varit radikal.
Saarts undervisar i Estlands politiska liv på Tallinns universitet och är en av landets mest kända politiska kommentatorer.
– Jag skulle beskriva reaktionen som måttfull. De ryskspråkiga som ännu får rösta verkar inför valet återgå till att rösta på det parti de traditionellt har litat mest på, Centerpartiet. Det är inte ett radikalt parti, så lagändringen rubbar inte på stabiliteten i samhället.
Hoppas på en framtid i vänskap
Sergej berättar att han jobbar som rörmokare och då pratar alla ryska när det behövs.
– Därför tänkte jag aldrig riktigt på att lära mig estniska. På 1990-talet försökte jag lite, men nu är det svårt – minnet är inte detsamma längre i min ålder.
Sergej och Jelena återkommer upprepade gånger under vårt möte till att det inte finns något ställningstagande i att de aldrig har lärt sig estniska.
Finns det fortfarande språkrelaterade spänningar?
– Det är annorlunda i dag än det brukade vara, men jag känner ändå fortfarande av vissa spänningar. Vi kan åtminstone umgås vänskapligt i dag – och vi pratar med varandra. Och vi kan göra det både på ryska och på estniska, säger Jelena.
Får du ibland en känsla av att någon vill antyda att ”åk tillbaka till Ryssland”?
– Det har alltid varit så. Många tycker inte om att vi är här, att vi inte passar in. ”Du borde åka till Ryssland, du är ryss.” En del hatar oss verkligen och ser oss bara som ryssar.
Jelena hoppas att språkgrupperna en dag ska kunna leva i vänskap, men hon säger att det kräver att majoritetsbefolkningen ser minoriteten som likvärdig.
– Om vi ska ha normala relationer här borde vi som är födda i Estland få sådant som medborgarskap och uppehållstillstånd om vi väljer att leva här. Jag hoppas att våra barn inte ska behöva känna den där osynliga gränsen mellan oss.
Artikeln har kompletterats med en länk till en artikel om den estniska skolreformen, som introducerades hösten 2024.